Tre frågor till BLF:s ordförande Främst

BLF-ordförande Johan Främst: Fotografer är inga övervakare, de dokumenterar!

Fotoförbud används redan i alltför många sammanhang. Det kan bli problematiskt om ansvaret flyttas från utgivaren till den enskilde fotografen, säger ordföranden i BLF Johan Främst i en kommentar till regeringens senaste version till lagändring om ”Kränkande fotografering”.
Han är också bekymrad över att BLF-medlemmar drabbas av sina bildbeställares oförmåga att tillräckligt snabbt anpassa sig till sina kunders behov.  Då hjälper det inte så mycket om fotograferna ”tänker nytt”, säger Främst.

 

 

Vad tycker du om det nya förslaget om ”kränkande fotografering”?

Johan Främst:
– Det har ju redan fått kritik och jag tycker att det är synd att man försöker ta det ursprungliga förslaget vidare, om än med ändringar. Det hade varit bättre att lyssna på kritiken och börja om från början.
Det kan bli problematiskt om ansvaret om ansvaret flyttas från utgivaren till fotografen. Fotoförbud används redan i alltför många sammanhang. Samtidigt som människor går på Fotografiska och bänkar sig i TV-soffan och tittar på dokumentärer om fotografi, som den om Lennart Nilsson, för att uppleva världen genom fotografens ögon och njuta av bilder.
Vi måste lära folk att se fotografen mera som en som dokumenterar och inte som övervakar.

Det kommer nästan dagligen rapporter om varsel och uppsägningar från medievärlden. Vilka speciella problem ser du under det kommande året för BLF-medlemmar?

– Problemet är just att ”problemen” inte bara är fotografernas problem utan även deras kunders. Anpassar inte kunden sin produktion till konsumentens behov, påverkas även fotografen. Då hjälper det inte så mycket om fotografen tänker nytt och ser möjligheter.
Vi har ju också haft en teknisk revolution som gjort att allt fler behärskar tekniken. Eftersom vi fotografer oftast inte producerar en slutprodukt hamnar vi i ett dilemma. Det dokumentära och konstnärliga värdet eller kvalitén av bilden vill man inte längre ta hänsyn till. Den som i dag köper bilder ser nästan inget annat än priset. I extrema fall förekommer faktiskt samma styckepriser på bilder som när jag började i det här yrket 1980, för 32 år sedan.
Till det kommer också att försäljningen av bildrättigheter har försämrats – mycket beroende på att publicisterna inte samtidigt klarar av sin interna hantering och att tillgodose konsumenternas krav.

Några ljusglimtar för branschen? Något positivt finns väl?

– Positivt är att bildanvändandet ökat och att intresset för bra fotografi ökar. Och att publicisterna börjar känna kniven mot strupen behöver heller inte vara negativt. På sikt kanske vi får ”en upprensning som gör att blodet flyter genom ådrorna igen”.