Angående upphovsrätten i informationssamhället – genomförande av direktiv 2001/29/EG m m (Ds:2003:35)

Till justitiedepartementet

Angående upphovsrätten i informationssamhället – genomförande av direktiv 2001/29/EG m m (Ds:2003:35) Bildleverantörernas Förening (BLF) har beretts tillfälle att yttra sig över rubricerat förslag till lag och vill lämna följande remissvar:

Bildleverantörernas Förening är Sveriges största bildbyråorganisation och Europas andra i storleksordning. BLF har 350 medlemmar bestående av företag som bildbyråer, bildarkiv, museer, fotografföretag, nyhetsgrafiker, filmare och videoproducenter. BLF är också sedan några år tillbaka Sveriges största organisation för videoproducenter. I Sverige är BLF medlemmar i BONUS Presskopia och internationellt är BLF medlemmar i den europeiska bildbyråorganisationen Cepic. Cepic organiserar 900 bildbyråer i 16 länder och BLF har en representant i organisationens styrelse.

BLF ser positivt på att det nya lagförslaget, som bl. a. stärker upphovsmännen inom bild- och filmområdet. Vi ser mycket positivt på att nya avtalslicenser införs för såväl företagskopiering som digital kopiering i skolor. Idag är laglösheten inom skolan mycket stor och lagförslag som kan hjälpa upphovsmännen att lösa den situationen är mycket angeläget. Tyvärr är det idag så att starka organisationer på utgivaresidan i många fall utan tillåtelse tillskansar sig upphovsmäns material i försök att exploatera den digitala marknaden och eventuella intäkter kommer inte upphovsmännen tillgodo. Förhoppningsvis kan en avtalslicens ge en möjlighet till lösningar av denna problematik. Skulle inte avtalslicenslösningen för skolans digitala kopierande fungera inom en snar framtid kan vi också tänka oss en tvångslicens inom detta område.

Vi ser också att de i lagförslaget föreslagna avtalslicenserna hanteras av BONUS Presskopia som har en väl fungerande organisation och är väl lämpade att ta hand om administrationen i samband med dessa avtalslicenser.

Vi ser också positivt på det nya begreppet ”överföring” som gör det enklare att definiera hur lagen skall tolkas. I några fall bör dock detta leda till ytterligare konsekvensändringar som vi vill påpeka i en genomgång paragraf för paragraf.

I EU-direktiven artikel 5.2 b heter det att kopiering för privat bruk varken kan ha ett direkt eller indirekt kommersiellt syfte. Vi anser att det framlagda förslaget till lagtext inte uppfyller direktiven på denna punkt. Vi anser inte att det skall vara möjligt för kopieringsföretag att bedriva sin verksamhet utan tillstånd av den upphovsman till det verk som kopieras. Idag byggs en hel industri upp i Sverige på copyshops, bildkopiering samt vidotapeskopiering m.m. där köpare av upphovsrättsligt material utan att kontakta upphovsmannen kan kopiera i massupplagor. För sådan kopiering är det vår uppfattning att upphovsmannen skall tillfrågas inte enbart den användare som uppger att han eller hon gör detta för privat bruk. Ett tydligt exempel är företaget Önskefoto, som tidigare utretts av justitiedepartementet och där det uttalats att denna fråga skulle få sin lösning i det nu framlagda lagförslaget. Vi anser det orimligt att t ex en person kan köpa en bild från en tidning som privatbild av t ex en popidol och sedan gå till ett kopieringsföretag och beställa ett sådant upphovsrättsligt skyddat verk i massupplagor.

Vi är av den uppfattningen att det svenska lagförslaget på denna punkt 12 § 3 st. inte skulle klara en prövning i EU-domstolen. I kommentarerna i Ds 2003:35 sidan 143 och 150 heter det att kommissionen gjorde vissa uttalanden. Men direktiven anger att kopieringen får ske av en fysisk person, något som den svenska lagtexten tagit bort. Att man sedan gör den tolkningen att företag som bara ”hjälper” beställaren får vara kommersiella gör det hela förödande för upphovsmännen. Till skillnad från Sverige där det i domstolar fattas beslut efter studier av förarbeten till lagstiftningen m m. dömer EU-domstolen rent efter lagtexten dvs. direktivens text. Enligt vår uppfattning måste lagförslaget på denna punkt snävas in. Vi föreslår att även fotografiska och litterära verk (som för vår del berör våra nyhetsgrafikers arbete med kartor) införes bland de uppräknade undantagen där man inte innehar rätt att för privat bruk låta en utomstående framställa exemplar av verket.
Nytt förslag till 12 § 3 st p 1 skulle då kunna lyda:

1. framställa exemplar av fotografiska, litterära, musikaliska verk eller filmverk.

Vi vill också göra en reflektion att fotosidan har under de senaste åren förändrats mycket drastiskt till en global bildförsäljning med regionala och lokala marknader:

Vi vill därför göra följande påpekande: På sidan 173 heter det ”Vad gäller fotografer är Sveriges internationella förpliktelser inte så omfattande att det är rimligt att införa en internationell tillämplighet avseende kassettersättningen”. Vi delar inte den uppfattningen. Utbytet av bilder världen över är mycket stort och mycket av de bilder som används i Sverige har licensierats från andra Europeiska länder eller USA. Vi anser inte att foto skall behandlas annorlunda än andra upphovsrättsliga verk i detta avseende. Den globala bildmarkanden i Europa och USA beräknas omfatta 5 miljarder dollars och är snabbt växande i medier som Internet och Intranet, mobiltelefoni m m.

Den stora bildmarknaden inte minst på försålda CD-skivor och Internet, Intranet m m gör också att även bildsidan måste få sin beskärda del av kassettersättning. Det kan inte vara lagstiftarens uppgift att genom skrivningar i förarbetena försöka undanta dessa upphovsmän från ersättning. I de kommentarer som finns i Ds 2003:35 kan man lätt få den uppfattningen. Om detta är en feltolkning är det viktigt att detta fortsättningsvis framgår av kommentarerna till lagen så att inte som nu saken kan missuppfattas.

I själva verket torde mycket av det kopierande som sker vara just av fotografiska verk och bilder. En text kan man skriva om till ett eget verk, men vid bildanvändning är det oftast det upphovsrättsligt skyddade verket som kopieras.

BLF har också synpunkter på hur de kollektiva organisationer som handhar de nu allt större pengarna som skall delas ut till upphovsmännen skall vara.

Idag finns organisationer t ex Copyswede, som har stadgar som säger att alla nuvarande medlemmar måste vara ense för att en ny organisation skall kunna väljas in som medlem. Det säger sig självt att en organisation som sitter med i styrelsen och erhåller insyn, inflytande och alltmer pengar inte vill att en annan upphovsrättslig, nog så ersättningsberättigad, organisation skall väljas in och kan då blockera ett sådant inval. Sådana stadgar kan inte vara lämpliga för en kollektiv organisation, som erhållit uppdraget att på ett rättvist sätt fördela upphovsmännens ersättningar.

På annat håll i Norden kan föreningar/organisationer som vill hävda sin rätt till medlemskap vända sig till myndigheter för att få sin rätt att vara medlem i sådana kollektiva organisationer prövad. I Sverige måste man gå den mycket dyrbara civilrättsliga vägen. I kommentarerna i Ds 2003:35 uttalas att man i Sverige har valt att från myndigheternas sida inte reglera hur de kollektiva organisationerna skall se ut och arbeta. Samtidigt pågår inom EU ett arbete med att se över hur dessa kollektiva inkasserande organisationer fungerar. BLF som under en lång följd av år förvägrats ersättning av gemensamma pengar såväl inom bildområdet som inom videoområdet anser att justitiedepartementet borde utreda dessa frågor mer och också hålla en nära kontakt med EU i dessa frågor. Vår uppfattning är att upphovsmannaorganisationer av någorlunda storlek inte skall kunna förvägras inträde i kollektiva ersättningsförvaltningsorganisationer, men att det senare är en annan frågeställning om huruvida man skall ha ersättning eller ej och i så fall hur stor den skall vara.

Lovlig förlaga. BLF ställer sig positiv till att kravet på en lovlig förlaga införs i lagen. Vi delar kommentarerna i Ds 2003:35 att förhållandena redan är sådan, men att detta tydliggörs bättre i lagtexterna. Redan nu föreligger en skyldighet för den som vill publicera ett verk att undersöka vem som verkligen äger verket. Detta framgår inte minst i EU:s tolkningar och borde kanske också uttryckas bättre även i lagkommentarerna.

Beträffande kopiering på arbetsplatser som förbjuds i det nya lagförslaget önskar vi att detta klarare uttrycks även i lagtexten, så att detta blir tydligt för allmänheten och användarna av upphovsrättsligt skyddade verk.

Vi har i genomgången av paragraferna nedan inriktat oss på kommentarer till paragraferna ur bild och filmsynpunkt:

2 §

Vi ser det som bra för bildrättigheter att t ex diavisning av foton och bildkonst ryms inom ensamrätten genom att framförandebegreppet appliceras på dylika förfoganden, som idag räknas som visning.

12 §

Tillstyrkes med tillägg enligt ovan beträffande kopiering av utomstående företag.

8 § p4

Här vill vi avvisa en avtalslicens för biblioteken för digital överföring och spridning (42 d). Den globala bildmarknaden innehåller många begränsningar och avtal om exklusiva publiceringar m m. Svenska användare kan ha avtal om användande endast för visst bruk. Digitala bilder är idag mycket lätta att sprida vidare när man väl erhållit en digital kopia. Vår uppfattning är att framtidens bibliotek inte skall byggas upp som multimediahus och konkurrera med redan befintlig kommersiell marknad.

16 §

Här måste anges att verket skall vara ”offentliggjort” för att paragrafen skall kunna tillämpas.

23 §

Att få återge offentliggjorda konstverk i samband med redogörelse för en dagshändelse behöver förtydligas. Det inträffar alltmer att t ex en tidning ensam själv skapar en nyhet och sedan hävdar att den utan ersättning skall kunna få använda fotografiska verk eftersom detta skedde i samband med en dagshändelse. Eftersom fotografiska verk i stor utsträckning skapats för att återges i publikationer vill vi att fotografiska verk och bilder skall undantas från att återges i samband med dagshändelse för att undvika nämnda typ av tvister.

§ 24

Här behöver ordet avbildas bytas ut mot återges eller förtydligas. Det förefaller orimligt att bilder av konstverk stadigvarande placerade på allmän plats och byggnader får fritt publiceras i tidningar m m men inte på Internet. Avsikten måste väl vara att det inte är någon skillnad mellan den tryckta publiceringen och överföring via Internet m m.

26 k § – 26 m §

Här är det som ovan nämnts viktigt att lagstiftningen är neutral och inte kan tolkas så att bildverk eller fotografier inte skulle ha rätt till kopieringsersättning.

42 b §

Verket bör vara ”offentliggjort” för att paragrafen skall kunna tillämpas. Bildkonst och foto skall kunna kopieras i samma utsträckning som annat material.

42 c §

Oklart om avsikten är att denna paragraf även skall omfatta kopiering av multimedia och filmverk som finns på Internet. I så fall ser vi ett gränsdragningsproblem mellan de två kollektiva organisationerna BONUS Presskopia och Copyswede. Vår uppfattning är att skolkopieringsområdet oavsett material skall hållas ihop inom en organisation och att det i så fall är Bonus Presskopia som skall administrera även detta användande.

45 §

Skrivningen att skyddet skall omfatta framförandet kan få stora konsekvenser. Skulle en skådespelare kunna hävda sin upphovsrätt till sitt verk om detta återges genom ett enda fotografi eller teckning? Det leder till orimliga konsekvenser där nyhetsfotografering inte längre blir möjlig.

Skulle avsikten med lagtexten vara enligt ovan avstyrkes den av BLF.
Vi ställer oss också tveksamma till ett bearbetningsskydd för närstående rättigheter. Även här skulle en fotografisk eller en nyhetsgrafisk eller filmverkstolkning av närstående rättigheter kunna hindras av detta nya skydd.

Är avsikten en annan bör detta förtydligas.

46 §

Tillstyrkes

6 a kap

BLF tillstyrker lagförslagen om tekniska skyddsåtgärder.

§ 54

Denna paragraf är inte tillräckligt avskräckande formulerad enligt vår uppfattning. Vid ett antal tvister inom bildområdet har vid skilda domstolar dömts ut så låg ersättning för stulna bilder att det har lönat sig att stjäla bilden istället för att betala ersättning enligt de branschvillkor som gäller. Enligt vår uppfattning borde alltid en otillåten exemplarframställning utan tillstånd (=stöld) betraktas som oaktsamhet och att det alltid skall utgå:

  1. publiceringsersättning
  2. ersättning för annan förlust än uteblivet vederlag, liksom för lidande eller annat förfång.
    Enligt vår uppfattning ligger detta mera i linje med de direktiv EU angivit på denna punkt. I domstolarna idag accepteras vanligtvis inte en ren stöld som någon anledning att ge ut ersättning för lidande. Hur bevisar man lidande hos en upphovsrättsinnehavare som fått sitt verk otillåtet publicerat? I mycket få fall har domstolarna ”inte uteslutit att något slags lidande måste ha skett” och ersatt för detta, t ex Svea Hovrätt Alis./. Svenska Dagbladet, som efter förvägrad HD-prövning vunnit laga kraft.

Med tanke på den ökande ekonomiska omsättningen av upphovsrättsligt skyddade verk, i Sverige cirka 6 procent av BNP, är det viktigt för upphovsmännen att lagstiftaren ger tydliga och klara signaler vad som händer om man bryter mot lagen.

Det finns idag utgivare som konsekvent bryter mot upphovsrättsliga regler när det gynnar dem. Intäkterna i samband med ett sådant lagbrott är så stora att de vida överstiger de ersättningar som svenska domstolar dömer ut. Inte i något fall har heller någon domstol trots upprepade grova förseelser av samma ansvarig utgivare utnyttjat möjligheten till att döma fängelsestraff. Ersättningen till upphovsmän i samband med brott mot upphovsrätten måste vara avskräckande annars blir lagen verkningslös.

2003-10-02
Rune Borgström
Ordförande BLF

Det finns en kompletterande brev från BLF i denna fråga. Tillägg beträffande BLF:s remissvar upphovsrätten i informationssamhället – genomförande av direktiv 2001/29/EG m m (Ds:2003:35)

Läs mer om denna på följande externa webbplats Regeringskansliet

Written by